Full fart framåt!

Skogsmullen har hittat tillbaka till sin sida, som nu är uppdaterad med nya priser, erbjudanden och gällande info! Jag har länge bara använt mig av facebook för att nå ut till mina kunder, MEN nu är det mycket på gång och många nyheter på väg in så därför räcker inte facebooken till längre. Hoppas ni är nyfikna och längtar lika mycket som jag!

2017 här kommer jag!

2dsc_0900dsc_0904dsc_0933dsc_0960dsc_0966dsc_1018

Annonser

Ingen vandrar vidare helt

Jag har inte öppnat mig, berättat något om Thyras bortgång till er än, fast det snart gått ett halvår. Det är en sorg som jag inte riktigt kan eller vågar ta på, för beslutet var mitt. Hur avgör man om det verkligen är rätt att avsluta ett liv i förtid? Hur kan man vara säker på att det inte lönar sig att fortsätta kämpa? När Nasses föl drygt två månader senare också försvann ur framtiden så blev det för mycket. Hur tar sig folk igenom sånt här? Jag jobbar i äldrevården, jag är nära bekant med döden och jag tror inte att allt slutar när man lämnar sin kropp. Man vänjer sig inte, men lär sig hantera döden. Men varför känns det som att jag hela tiden försöker pussla ihop spillror av mitt liv från tiden som var innan allt hände? En dag kanske jag orkar berätta, men den dagen är inte här än.

Hej Thyra! Jag är en vän till Klara.
Åh, Klara! Min underbara fina människa.  Jag kan sakna henne ibland. Det var en fin tid tillsammans.

Är det något du vill berätta?
Jag är fri här. Jag minns mitt liv och tar lärdom av det som hänt, men det är inte lika nära. Här är jag fri utan de mentala låsningar jag hade, utan några problem med kroppen. Kan springa över ängarna. Har mött Nasses föl, allt är i sin ordning där. Det var meningen att det skulle bli som det blev.

Vet du om att Klara är ledsen över det snabba avslutet?
Det behöver hon inte vara. Jag var med på det, jag var förberedd. Och jag såg fram emot att bli fri, det kändes skönt. Jag visste att jag var mycket, att det hade hänt så mycket i mitt liv, så mycket som gjorde mig svår. Jag förstår beslutet och jag är tacksam över att det blev som det blev, både att jag kom till Klara och med detta beslut. Det blev bra så här.

Vad vill du lära Klara?
Allt! Vi har lärt varandra otrolig mycket om ömsesidig tillit, om att få sin vilja fram, bli lyssnad på, få göra det man vill göra. Klara var otroligt fin mot mig, delade mina problem och svårigheter, hjälpte mig att läka. Men vad jag vill lära henne? Jag ville lära henne om energier i frihetsdressyren, om hur vi kunde hitta ett språk tillsammans. Vi kunde ha gjort mycket där! Jag ville lära henne hur hon hjälper någon att hitta ut ur sitt skal, ville visa henne glädjen över de små framstegen, de första gångerna jag som häst provar att erbjuda något själv. Jag ville ge henne den glädjen.

Det finns mycket annat jag hade kunnat lära henne också, på ett djupare plan. Hade kunnat lära henne om meningen med allt, med vartenda steg, med vartenda uttryck, med varenda sten. Allt har en mening och i allt finns en själ. Tillsammans med alla andra själar runt omkring hade jag kunnat hjälpa till att öppna upp. Men hon var inte riktigt redo för det än. Nu hjälper småtjejerna henne istället, det är fint. De börjar från början. Jag visste inte riktigt hur man skulle börja från början, jag visste bara att det gick att öppna upp så otroligt mycket. Jag hade kunnat lära om tidsperspektiven, att gå framåt och bakåt i tiden, att hitta sitt ursprung och sina själsminnen. Att hitta början, hitta vart allt kommer från. Hade kunnat visa djupa meditationer för att komma till insikt. Men var inte orolig, allt kommer till dig förr eller senare i alla fall. I precis den ordning det ska.

Säg till Klara att jag älskar henne.”

Sessionen är utförd av Trollungens djurkommunikation i träning för att kommunicera med avlidna djur.

Grönklädd med hjorthorn

Imorse fick jag healing igen av duktiga Emeli som ni hittar på Wernessage!

”Jag använde mig i dag av Månljushealing som jag går en kurs i nu och den går mest på emotionella problem. Men den är ändå universell som all healingenergi är.

Du hade ett litet motstånd i bröstkorgen. Dina ben känns mycket bättre men kände ändå av en tyngd i dem. Du hade blockeringar under dina fötter. Dina ryggmuskler på höger sida var spända och kändes rätt hårda. Jag kände av en ganska stor skillnad mellan höger och vänster sida i muskelmassa eller möjligen energi. Du kändes mindre på vänster sida.

Jag gick igenom ditt endokrinasystem och både binjurar och pancreas kändes trötta eller inte riktigt igång. Thymuskörteln och sköldkörteln var snarare överjobbade de jobbade för fullt. Tallkottkörteln kände jag mest en ojämn energi i. Det jag gjorde var att lägga till energi till de som behövde, ta bort /lugna de som hade för mycket och stabilisera den som var ojämn.

Jag kände av en kluvenhet i dig och jag såg det så att ditt huvud var delat på mitten. Det finns en själslig trötthet hos dig som har jobbat sig igenom många tidsåldrar och ännu med mycket motstånd. Denna trötthet kommer lätta mer och mer när du kommer närmare det som du ska göra i livet.

Jag vet inte om du vet hur den keltiska guden Cernunnos ser ut men han har hjorthorn som sticker ut från huvudet. Detta låter lite konstigt men jag fick upp en bild på dig när du står i skogen, grönklädd och med hjorthorn. Du kändes hemma där med djuren vid din sida och träden som beskydd. Du känner en längtan om enkelhet. Du känner en saknad efter ditt ursprung och bilden jag fick hör ihop med ditt ursprung.”

14ba0d98095196ea413a2a30a10b24cb
Rådjurshorn dock, men jag tycker att bilden passade.

När Emeli skickat vad hon kommit fram till så bröt jag ihop. Den här tröttheten som gör att jag knappt håller ögonen öppna efter 15 på eftermiddagen, längtan efter den lilla gården mitt i skogen där jag kan leva på det jag gör. Längtan efter livet som min själ skriker efter. Det är inte bara inbillning, Emeli bekräftade det. Ångesten över att det här livet känns så långt bort, ångesten över att behöva leva i ekorrhjulet tills jag kan göra verklighet av livet jag är tänkt att leva. Sorgen över att vara här.

Tack Emeli ❤

Pratglada smådamer

Igår var det dags för Bea att prata med Bill och Bull, eller Juli och Jazza som de egentligen heter. Jag ska vara ärlig, jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Kan det komma något vettigt ur dessa flamsiga tonårstjejer? undrade jag. Det kom en hel del.

JULI:
Vad vill du berätta?
Jag trivdes bra där på gården, det var mysigt. Men det var mycket som hände, mycket vi lärde oss, mycket vi gjorde, blev mycket för Klara också. Nu är vi hemma igen och försöker landa lite. En ny flytt är på gång, det blir säkert bra. Skönt att bara vara familjen igen, inga andra utomstående. Hästarna, Klara och Izor, det är vi som är familjen. Jag tycker om det vi gör tillsammans och jag är glad att jag bor här. Var lite orolig när vi fick veta att vi skulle säljas och flytta… Men det här är väldigt bra, jag är faktiskt lyckligare här!

Här får jag göra saker, lära mig saker och utvecklas med en så fin människa. Klara är en förebild. Hon kan verkligen inspirera! Både djur och människor. Finns så mycket kunskap inom henne också, hon får hjälp av andra djur och människor att ta fram den och utvecklas mer. Hon kommer verkligen bli superbra! Hon är såklart redan bra, men det kan bli ännu bättre! Så stolt över henne och att hon är min matte. Här vill jag stanna, utvecklas och vara.

Det är bra med den här flocken just nu, den behöver inte vara större. Kanske något föl från någon av oss, men inte fler hästar utifrån. Det är bra såhär! Istället kan vi utvecklas, vi som redan är här. Akademisk, frihetsdressyr, upptäcktsfärder i skogen, western (ridning för de stora, ledd trail för de små går ju faktiskt), hoppa lite, tricka.

Liesma är grunden, stommen, den som håller ihop. Hon läker oss och tar hand om oss. Rocky och Kadi vaktar och försvarar, de har delat på det ansvaret mellan stor och liten. Vi andra har olika uppgifter, jag och Jazza för in buset och leken. Nasse är väldigt mycket i sin egen utveckling, kan inte ha en stor uppgift just nu. Men även där blir vi viktiga, vi muntrar upp och leker i gång henne lite, får henne att må bättre. Alla är vi viktiga för att det ska bli balans. Även Klara och Izor!

Det är ett väldigt bra liv det här, jag är verkligen lycklig, nöjd och glad! Här vill jag stanna.

Vad behöver Klara få veta?
Att jag älskar henne och att jag vill stanna här. (Känner en längtan efter föl i flocken.) Vi sörjer allihop Nasse och hennes föl, men det kommer nya chanser. Jag ser verkligen fram emot detta! (Känns som att hon och/eller Jazza också kommer få föl i framtiden.)

Vad vill du göra mer av?
Körning och akademiskt. Där vill jag sätta mitt fokus nu, verkligen utvecklas! Trickträna är roligt, men det kan vi göra sen. Nu vill jag göra saker! Upptäcka mig själv och vad jag kan göra med min kropp och med mitt huvud.

 

JAZZA:
Vad vill du berätta?
Liesma är så stor och stark, kraftfull, när hon stegrar. Vill också göra det! (Medan jag pratade med Juli.) Jag trivs bra på den plats där du är, oavsett var det är. Här är bra, där var bra. Okej, det är faktiskt lite skönare här! Men ibland saknar jag görandet, att vi gjorde mer och det hände mer. Men jag vet att görandet kommer tillbaka! Och då ska jag visa allt det häftiga som jag kan. Ge mig bara rätt signaler så kommer det!

Vad behöver Klara få veta?
Jag har viktiga saker att berätta! (Medan jag pratar med Juli). Precis som hon sa, Klara ska bli något stort. Healingen måste komma med, och djurkommunikationen. Hon behöver öppna sina sinnen och sina blockeringar, låta kraften flöda fritt genom energikanalerna. Samtidigt behöver du öppna upp utåt och komma i kontakt med allt runt omkring. Jorda dig och samtidigt låta tanken växa uppåt, vara i kontakt med alla runt omkring. Vara ett med allt. Du kan ju det, inget konstigt med det! Alla kan detta vet du väl.

Det är bra att du börjat söka inåt, mot kontakten med dig själv (att du frågar dig själv om svar). Det kan du sen söka uppåt för vägledning. Åh, finns så mycket att lära. Jag kommer hjälpa dig med healingen, lösa upp energiflödet och visa dig hur du kan använda det. Men Bea kan lära dig det andra, hon gör samma sak nu.

Vad vill du göra mer av?
Trickträna, stegra!! Ligga, rulla runt, sitta. Kadi är också häftig när han trickar! Han kan så mycket och folk uppskattar det så mycket. Jag vet att han blir lite irriterad och trött på det, men jag vill gärna visa upp mig och visa vad jag kan! Nu behöver bara Klara plocka fram detta.

Kan du berätta mer kring healingen?
Visar bara återigen energierna som cirkulerar i din kropp.

Kom ihåg att säga att jag älskar henne! Det är jätteviktigt! Och att jag vill stanna här! Älskar dig!
IMG_1413

Uppskattning

Att vara utan saker får en att ta tillvara på dem och uppskatta dem på ett annat sätt när man upplever dem igen. Det kan handla om precis vad som helst. Nu när jag lämnat livet på Kläppen bakom mig och är tillbaka i Örebro så lägger jag märke till många sånna saker. Det kan vara små saker som hur smidigt det är att bara kliva raka vägen in i duschen istället för att vänta på att vattnet ska hinna få upp värmen för att slippa duscha under isbitar. Eller en sån sak som att kunna stänga toadörren, eftersom vi tvingats leva de senaste månaderna med en förlängningssladd från köket in till badrummet så att vattenpumpen fungerat. Eller vad sägs om detta: FINT, FRÄSCHT HÖ SOM HÄSTARNA INTE BLIR SJUKA AV TILL TYP HALVA PRISET JÄMFÖRT MED SKITFODRET VI HAFT PÅ KLÄPPEN. Jag skulle kunna rabbla upp en lång lista av saker som jag känner mer uppskattning och tacksamhet över nu när jag kommit hem. Även om flytten till norr inte blev som det var tänkt, alls, så är jag väldigt tacksam över att jag tog mig iväg för att det har bidragit med så himla mycket i min personliga utveckling.

Mest av allt uppskattar jag att mina vänner finns bara ett stenkast bort. Jag har insett hur mycket det betyder för mig.

Nasse pratar av sig

Känn dig inte ledsen. Jag sörjer mitt föl, men det var så det skulle gå. Jag visste det redan. Sorg är något jag måste bearbeta, måste lära mig det. Så jag måste utsättas för det. Ja, jag hade velat ha ett nytt föl, jag kan bli en bra mamma och jag har Liesma, Kadi, Rocky och de andra till hjälp. Jag är disträ för jag bearbetar detta, det går på djupet nu. Allt rensas ut. Healing kan hjälpa, rena chakran. Rensa ut både mentalt, fysiskt och andligt, med örter och behandling. Jag kommer snart tillbaka, bättre än någonsin förr. Det var meningen, allt har en mening. Hon vet redan att det inte blir med Gino, en nöjd och spännande känsla kring detta.

Umgänge behöver vi, tid tillsammans. Sen sakta börja med träning igen, börja göra saker. Vi klarar så mycket tillsammans! Du är så underbar Klara, är så lycklig att jag är din häst och du är min människa, att vi är tillsammans. Du har hjälpt mig så mycket! Det finns så mycket mer vi klarar av nu än vad vi gjorde förut, det gör mig lycklig och stolt, både stolt över mig själv och stolt över dig och oss tillsammans.

Kadi är min trogna vän, han vaktar och beskyddar mig. Gör att jag kan slappna av och koncentrera på mig själv ibland. Men just nu har jag lite svårt att riktigt få kontakten med honom, har blivit lite som främlingar inför varandra. Det kan nog dröja längre tid innan vi helt har hittat tillbaka. Men en dag så. Liesma känns mer nära mig just nu. Hon tröstar och tar hand om, säger ibland åt mig att rycka upp mig om det blir för jobbigt. Hon finns där. Rocky håller koll på alla. Småtjejerna är fortfarande unga, men de behövs för att skapa liv och glädje i flocken. Sväljis och Julia är en del, men fortfarande inte samma del i delen. Vi hjälps åt och tar hand om varandra, men det sista saknas.

Nu är det ändå snart dags att flytta och splittras. Sen blir det flytt igen. Ja, lite jobbigt är det. Men det är för Klaras skull vi följer med och hon gör det för vår och alla andra hästars skull. Det blir bra, vi ska finnas där och stödja. Hon måste komma ihåg att hon kan komma ut i flocken för att finna lugn och harmoni, vi hjälper till att skänka henne det. Hon skrattar och slappnar av, blir fylld av kärlek när jag vill bli kliad. Det är nästan mest därför jag gör det ibland, men det är väldigt skönt att bli kliad också. Vi är en bra familj, Izor också. En bra familj där vi tar hand om varandra samtidigt som var och en tar hand om sig själv och tar hand om sina uppgifter. Det är bra.

Jag älskar henne. Hon gör sitt bästa för oss, ser alltid till vårt bästa. Oavsett vad. Och jag är trygg här, vet att jag får stanna.

Hade kunnat fortsätta prata, tycker om det. Klara behöver öppna upp och prata mer med oss. Hon kan det, både vi och hon vet det. Till viss del gör hon det redan, det behövs bara lite mer. Och det behövs tillit till sig själv och till oss, till alla tillsammans, att vi klarar det.

Imorse när jag vaknade väntade sessionen med Nasse som Bea haft. Innan jag hunnit komma till andra meningen så strömmade redan tårarna, min fina fina vän. Nu när jag läser igen så trycker tårarna upp i ögonen ännu en gång. Jag är lyckligt lottad som har Nasse i min familj ❤